Blod, svett och tårar.

Nu ska jag avslöja för er varför jag gjorde det där fystestet som jag tidigare har nämnt.

För några helger sen så fick jag ett samtal där jag fick veta att jag blivit uttagen för att komma på fystest inför Gladiatorerna sista helgen i april. Jag hade nämligen skickat in en ansökan bara för skojs skull, för att se om man hade någon chans att bli uttagen. I ren chock tackade jag ja med ett stort leende på läpparna.

Det var nog först när jag insåg att jag hade tre veckor på mig att förbereda mig inför fystesterna som jag började känna ångesten. Men det där med att ge upp har ju aldrig riktigt varit min grej och varför inte åka och prova även om jag inte skulle gå vidare? Det kunde ju vara en rolig grej att få chans att prova på.

Sagt och gjort, söndagen den 29 april satt jag, Nina och Alexander i bilen klockan 04.30 på morgonen och brummade iväg till el stockholmo. Där var vi på plats ganska precis till inskrivningen började vid 07.30. Nina och Alexander fick dessvärre inte vara med mig under dagen utan vi möttes upp för lunch och sen fick dom roa sig bäst dom ville under tiden jag spenderade på uttagningen.

image description

I mitt huvud så kändes det som att jag var den person som skulle vara mest ofit men när jag väl kom dit så var det helt normalt byggda tjejer och en och en annan lite biffigare. Det var även en hel del killar där.

Dagen började med inskrivning och sedan påbörjades testerna.

image description

De flesta tester gick helt okej men jag vet att jag hade kunnat ge mer i varje gren om jag bara hade mått bättre. För nog var jag inte pigg i kroppen inte, mina 22 timmars sömn på en veckas tid började nog ta ut sin rätt. Men som alltid så bet jag ihop och försökte ge allt.

Dessvärre kändes det inte tillräckligt och eftersom vi skulle få veta först efter lunch vilka som gick vidare till testomgång nummer två (det var två testomgångar allt som allt) så förväntade jag mig att få packa väskan och fara hemöver.

Men när jag sedan står där och kollar på tavlan och läser 245 - Malin Larsson. Så ville jag grina, skrika och hoppa på samma gång. Nu gällde det, de flesta fick ju trotts allt packa sina saker och bege sig hemöver.. vilket innebar att jag hade gjort bra ifrån mig.

Vi fick börja med att springa och dessvärre var golvet av trä vilket gjorde att jag satt mig på rumpan i två vändningar då jag bara gled, men eftersom jag lärt mig av basketen att resa på mig fort så förlorade jag inte speciellt mycket tid på det missödet. Sedan var det vila i tre minuter och sedan upp och springa igen. Sista vändningen blev ett mörker för mig, jag visste knappt vart jag befann mig. Yr som inåthelskotta.

Kände att hjärtat slog 920 och jag la mig ner och låg där ett bra tag innan jag ens försökte resa på mig efter loppets slut. Och tyvärr så gick inte vilopulsen ner.. inte ens efter en timmes tid. Så där låg jag, utan vilopuls, förbannad på min kropp och min hälsa och ville fortsätta visa att jag kunde mer, men allting sa emot.

"Läkarna" på plats bad mig att avbryta tävlingen här men envis som jag är så kunde jag bara inte leva med det så jag sprang sista omgången också.. och även om det inte gick nå bra eftersom jag mådde på tok för dåligt så gjorde jag det ändå. Jag fick slutföra så gott jag kunde för denna gång.

Sedan var det bara invänta intervjuerna innan man begav sig hemöver.

Sen kom den eviga väntan. Fram tills igår. Då hade mailet kommit som skulle berätta hur det gick för mig. Och dessvärre var det precis så som jag befarat, att min hälsa satte stopp för mig.. och jag gick inte vidare.

image description

MEN (!) eftersom jag inte gick vidare den här gången tack vare en förbannad vilopuls som inte fanns så ger det mig ännu mer motivation att kämpa inför nästa omgång. För jag vet redan nu att jag kan ta mig vidare och det tänker jag även göra.

Så nu har jag ännu mer tid att träna på att bli ännu bättre och den här gången så vet jag ju faktiskt vad som väntar mig.

Och jag är i full gång med att kolla upp hälsan samt hjärtat. För ingenting ska få stoppa mig.

Med blod, svett och tårar så kommer jag klara det. Jag kommer vara utmanare till Gladiatorerna nästa omgång, tro mitt ord.

Här ska SVETTAS. Bild från gårdagens pass. Kände mig sådär sjukligt härligt svettig efter två timmars pole och hoop träning och sedan en snabb rusch på löpbandet. Gymmet blev framflyttat för Elin mådde inte nå bra.

image descriptionimage description

Så nu har jag ett mål med min träning och tränar inte enbart för att få en snygg kropp och en grym styrka/kondition.. utan nu har jag någonting att sikta mot och det känns faktiskt riktigt bra.

För jag är inte en slacker som bara kommer ha en träningsperiod bara utan jag älskar allting som har med träning att göra så jag faktiskt har börjat tänka i de banor att jag ska söka skola med just det. PT kanske? :) Men jag sikar nog på näst nästa höst. Känns som jag har en hel del att lära mig inom gym innan det är dags.

Avslutar detta långa inlägg med två bilder från gårdagens lek i ringen.

image description
image description

Och sist men inte minst..

KÄMPA!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0